I Östasien har man känt till och utnyttjat detta i praktisk ankskötsel sedan tusentals år. När ankäggen kläckts sätter man upp en liten tygtrasa på en kort stång bredvid ällingarna. De uppfattar då den fladdrande trasan som sin "mor". När ällingarna blir större och kan gå på bete knyter man trasan på en längre stång, tar stången och går ut med den till lämplig betesmark. Ällingarna följer troget efter "mamma". Så sätter man stången i marken och går hem och ägnar sig åt annat hela dagen. På kvällen hämtar man stången och ällingarna som under dagen muntert kilat runt och sökt mat under trasans vaksamma uppsikt. En enkel och billig form av energisparande på platser där det inte finns rovfågel eller rovdjur som hotar.
Ällingarna är inte lika köldkänsliga som kycklingar och gässlingar. Men om inte ällingarna utruvats av naturlig moder behöver de ändå värme. Ett bra sätt är att från början ha dem i ett litet hus på den plats där de skall födas upp och att ha en värmelampa inne i huset. Där kan de stängas in vid kall och våt väderlek. Är det däremot varmt och torrt kan de redan som daggamla få gå ut. Efter tre veckor behövs inte längre tillskottsvärme vid normal väderlek. Man måste noga passa på att inte skator, kråkor, trutar, råttor eller andra rovdjur kommer åt ällingarna. Nätövertäckning är säkrast, om man inte nästan ständigt har dem för ögonen. En skata kan vara framme på ett par sekunder. Det räcker nästan att man går bakom knuten eller vänder ryggen till. Detta gäller också om naturlig moder används, antingen det är anka eller höna.
Ällingarna är inte lika köldkänsliga som kycklingar och gässlingar. Men om inte ällingarna utruvats av naturlig moder behöver de ändå värme. Ett bra sätt är att från början ha dem i ett litet hus på den plats där de skall födas upp och att ha en värmelampa inne i huset. Där kan de stängas in vid kall och våt väderlek. Är det däremot varmt och torrt kan de redan som daggamla få gå ut. Efter tre veckor behövs inte längre tillskottsvärme vid normal väderlek. Man måste noga passa på att inte skator, kråkor, trutar, råttor eller andra rovdjur kommer åt ällingarna. Nätövertäckning är säkrast, om man inte nästan ständigt har dem för ögonen. En skata kan vara framme på ett par sekunder. Det räcker nästan att man går bakom knuten eller vänder ryggen till. Detta gäller också om naturlig moder används, antingen det är anka eller höna.
Friskt vatten och mat måste finnas till hands från andra dagen. Vattnet ställs lämpligen utanför buren så de tvingas sträcka ut halsen för att dricka. De små ällingarna kan lätt blöta ner sig och därigenom bli förkylda. En andrik som plötsligt får för sig att misshandla någon unge bör inte avlas på. Det ska också påpekas att enstaka ällingar som kläcks av höns eller andra fostermödrar kan få problem genom att de präglas på fel art. Är det många i kullen minskar risken. Källa: "Håkan Hallander Husdjur till husbehov"
Taggar: Myskanka, Muscovy Duck, Scobies, Muscovies, Kinesisk anka, Ostindisk and, Turkisk and, Muskovit, Sydamerika, Etologi, Utfodring, Ankhus, Kläckning, Ällingar, Produktiv, Forum, ägg, reden, lantras, myskor, myskand, husdjur, fågel, fakta, lantmyskanka, avkomma, Häckning, vattenfågel, andrik, ankungar, andfåglar, äggproduktion, vingklippning, köttproduktion, domesticerade, Ruvningstid, vatten, simhud, information, myskandrikar, drake, drakar, Foder, Allfoder, torrfoder, Svenska Lanthönsklubben, nedsmutsning, mördarsniglar, Ankhuset, minusgrader, vintern, parning, maskinkläckning, Temp, Fuktighet, nykläckt, kycklingar, rede, fjäderfä, rovdjur värme, studier, kullar, Jordbruksverket, genbank, kött, Sverige, damm, dammduk, räv, rovfåglar, evidens, luftfuktighet, grader, skötsel, husbehov, bondgård, bonde, slakt, äggkläckning, helautomatisk, granngården, hobby, lanthönsklubben, ankägg, änder, ankor, recept, stordrift, lampa
